En tid för annat...

Ja det kanske är en kryptisk rubrik men förra veckan, eller snarare på sen flera veckor tillbaka utan att minnas när så har en känsla gnagt i mig. Arg, rastlös, otålig, men mest arg. Arg för att jag inte har fått tid att sörja, inte fått tid att vara ledsen för att min far blev sjuk o gick bort. Gnagandet övergick till grubblerier tills det helt plötsligt slog mig att vadå fått...? Jag är ju jag så jag får väl helt enkelt bara TA mig tid att sörja. Inte så enkelt som det låter men det arga försvann lite grann men övergick till ledsen. Djupt inne, mörkt o dystert. Inget som jag tror märks av nära o kära men det finns där.
En bekant kom ner till firman idag o jag har bara känt honom i säg, 5-6 år men ändå. Vi stod o prata lite o helt plötsligt frågar han om det är jag som kallas för brallan? Nä skrattar jag, det var ju min far som kallades det, eller byxan rättare sagt. Jag förklarade bakgrunden och vi kom osökt in på när min far startade firman, när jag hoppade på o han sa också att han "hängde" en del på firman när den låg ute i Valla, och alltså hade spenderat en del tid med min far.
Låter kanske som jag bara svamlar lite nu men det var rätt skönt att prata en stund o "röra" upp lite minnen. Vemodigt-skönt typ...
Tja, ville jag ha sagt nått med det här...? Nja kanske bara making conversation men det var rätt skönt att haspla ur mig det.

Småpysslar med bilen och kommentaren jag fick på förr inlägget så jodå, den här och även nästa bygge ska bli blank o fin. Inget spektakel här inte ;-)

Dessutom är det Hobbitdagen idag, allt enligt Temadagar.se. Tur man har håriga tår så jag platsar in.