En vecka har gått och jag försöker leva som vanligt. Gå upp kl 05.10. Äter frukost och traskar ner till jobbet för att göra min plikt men vissa morgnar är det fan inte lätt. Skäms inte för att gråta och den här morgonen var extra tung och jag har varit deppad som satan.
Trött, sliten och ledsen men som sagt, livet går vidare.
Har som terapi-pyssel börjat göra i ordning en kista åt far. Ett hedersamt uppdrag som jag tar på största allvar. Den är slipad nu för i morgon ska den grundas och lackas. Har valt en matt blå kulör som jag vet att far hade gillat. Pga att kistan ska hanteras med truck så behövde den fötter och som en touch så tog jag och blästrade av träklossarna innan de skruvades fast. Vet att han var förtjust i blästrat trä så det hade han också gillat.
Har ett favoritcitat när allting känns inihelvete jäkla tungt o meningslöst och det är det här som jag tror Nelson Mandela har sagt.
Den största äran ligger inte i att aldrig falla utan i att resa oss varje gång vi faller.
Kämpigt!! Klart man får gråta!! När man har det tungt,då måste man då känna så och gråta om det behövs! Kämpa på,tänker på dig!
SvaraRadera/Devil
Finns inget 'bra' att säga, men jag hoppas du vet att vi tänker på dig här hemma.
SvaraRaderaf.ö. så ser den första niten inte så pjåkig ut ändå. tidsenlig skulle jag säga.
/Bop
Tack.Skönt att veta.
SvaraRaderaJ