Utan förvarning igår, mitt på dan så började det. Sakta sakta, lite lätt huvudvärk, märkliga svettningar för ingenting och kli i halsen. Mer o mer för att eskalera till ett jäkla halsont och feber. Åkte hem runt 17-tiden vilket är ovanligt tidigt. Överdoserade Alvedon o halstabletter och tänker att det ger sig nog snart. En hyfsad natts sömn och allt verkar bra när jag öppnar ögonen. Hmm, inte så tokigt känns det så skapligt nöjd hasplar jag ur mig god morgon och... men vart tusan är min röst..? Ett märkligt kraxande som övergår i ett knappt märkbart pipande. Va fan tänker jag, har jag hamnat i målbrottet igen? Visserligen kan jag vara omogen men nån måtta får det vara på't, haha.
Hur som, skönt att jobba när en stor del av arbetet är kundkontakter och av någon märklig anledning har telefon ringt som tusan idag. Kära mor ringde, jag svarade och hon frågade efter mig. Det är ju jag, väser jag fram som en gammal film-skurk. Typ så har det varit hela dan. Håhåjaja, kul som tusan för alla andra verkar det som :-)
Men, ingen vits att klaga. En gammal kund kom ner idag. Tror han är runt 60 år och han berättade att han skulle ta tag i sitt projekt igen. Det hade tydligen stått still sedan förra midsommar. Jag viskade frågande varför då? Jo, han hade fått en hjärtinfarkt på just midsommardagen och åkt ut o in på sjukan sedan dess. Nu trodde de att han var utom fara så det kändes skönt. Tänkte naturligtvis på min vän som gick bort tidigare i år och även några andra bekanta som alltför tidigt har lämnat oss. Viktigt att leva nu kände jag. Små-krämpor är inget hinder överhuvudtaget. Jag bjöd in honom på min årliga träff som blir av Onsdag den 18 Juni. Det blir skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar