Ett helgerån...?

Projektpyssel... Hade ett par gamla klassiska Houdaille-dämpare som jag ska använda på projektbilen min. Nu går ju det mesta att renovera men den ena av de var bortom all räddning inom rimliga gränser. Den andre skulle gå att göra i ordning men ville prova nått annat. Tänkte att om det är för dyrt/onödigt/krångligt så kan man bygga om de alltså...
Sagt o gjort. Min fenomenale kompis Johan dök upp och vi gjorde lite skisser och igår skred vi till verket. Han är ju gudabenådad när det gäller svarvning o fräsning, alltid kul att han hjälper till.






Först en stund här. Han programmerar det mesta rätt ur tanken. Grekiska för mig men detta är hans bakgård

 Själv ställde jag mig vid den manuella svarven och donade till 4 skivor av materialet Oilon. OILON® är ett unikt plastmaterial med mikroskopiska oljedroppar som en integrerad del i materialstrukturen. En suverän kombination av mycket hög nötningsbeständighet och låg friktion. 

 Så här såg det ut efter en stund. Den första axeln börjar bli färdig. Fyrkantsfästet för armen syns tydligt.

 Mina Oilon-brickor färdiga och testade på ena axeln...

 Detaljstudie. Meningen är att en Oilon-bricka ska vara på båda sidor av tallriken på axeln. En mot botten i dämparhuset alltså...

Svarvade även till 4 st 3mm tjocka brickor i stål som ska dit. Imellan de två till höger i bild alltså så ska det in en tallriksfjäder är det tänkt, alt en vågbricka. Det blir ett experimenterande för att få fram rätt typ men det blir nog bra till slut...

 Här syns ursvarvningen som stödlagret går in i. Tror det är ytterst viktigt så inte armen nyper faktiskt.

Vi behövde plana till i botten på dämparhusen lite pga våldsam groptäring. Är det ett Svenskt ord? Groptäring...? Jaja, det var fullt av gröpper alltså och så går det inte att ha det.

 Bättre nu plus att tappen i botten är tillsnyggad. Originaldämparna har ju ingen stödlagring i botten men det får de nu

                                                          i form av en oljebronsbussning

 Här har vi börjat svarva till locken. Det ena originallocket var helt deformerat och oanvändbart. Det andra satt så jävligt så det fick svarvas bort tyvärr...

 Men, ett par nya skäms inte för sig. Korrekt gänga, 22 stigningar/ tum. Rätt fasat och suverän passform. Det som ska till är tre små ställskruvar för att förspänna friktionen mellan plattorna...

 Så snyggt. Vill väl tro att de såg ut så här en gång i tiden när de var nygjorda på 30-talet nångång...

 Här sitter bussningen ipressad för axeln som löper fint utan glapp. Bortsett från tänkandet, funderandet och klurandet så tog det 6 timmar exakt för två man att dona till de. Då är inte demontering medräknad som inte var gjord på en kafferast.

Men som sagt, om detta är ett helgerån får andra avgöra. Jag tycker att vi gjorde det bästa av situationen och är helt övertygad om att funktíonen kommer bli den samma, eller i varje fall snarlik men fullt tillfredsställande ;-)