Städade lunchrummet idag i brist på annat och döm om min förvåning när det här dök upp. De hade varit försvunna och jag trodde på fullaste allvar att de antingen var "bortstädade" eller utlånade men helt plötsligt dök de upp. Det är alltså Pilgrimspasset eller Carneten man får ut när man startar sin Pilgrimsvandring. Stämplas vid varje härbärge tills målet är nått och Pilgrimsdiplomet delas ut. Bara varma minnen det här. Bläddrade igenom kartboken och fick gåshud trots att det är 1,5 år sedan. Mindes alla ställen jag stannat på, vart jag fick skäll av en läkare efter att jag hade svarat på frågan om färgen på mitt urin. Alla människor jag mötte, alla öden jag fick del av, sorger och glädje. Starkt som tusan och kan ärligt erkänna att det var och är väldigt emotionellt fortfarande. Rekommenderar det starkt. Oförglömligt på alla sätt.
Den här hade jag i bakfickan under hela vandringen. Aningen sliten kanske...
Carneten.
Alla ställen jag bodde på. mer eller mindre.
Den sista som jag fick i Santiago tillsammans med diplomet.
Bara lite kuriosa jag ville visa men som sagt, fortfarande väldigt starkt.
Nog om det. Pysslade lite med bilen. Satte in packboxar i bakaxeln o tänkte även smacka dit Quickchange-dreven medans jag ändå höll på. Men.... inte alltid som jag tänkt mig blir det, haha. Kolla här:
Meningen är alltså att dreven ska ligga innanför kanten men detta är ju inte världens vanligaste av Quickchange-klumparna som finns så det är bara att ställa sig vid svarven. Lutar åt att jobbet lämnas bort pga att dreven är tillverkade i ett väääldigt hårt material, troligtvis Superstål så då krävs det kunnigt folk.
Jaja, bara att knota på.
Mer...? Jo nu på Söndag är det final i Modellbyggartävlingen. Flera är klara, vet att få blir aldrig klara och många kämpar ända tills det är dags. Spännande ska det bli. Bilder kommer såklart ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar