Sandaler...

10.00. Har gått en stund nu, väääldigt sakta og försiktigt. Känns hyfsat än så länge og trur det var ett bra val med sandaler idag. Det var många skadade pilgrimmer som väntade på bussen. Några gick av i Viana, precis som jag, några åkte vidare till Logrona men jag ville verkligen gå sista milen dit. Har ätit lite frukost och dricker mycket vatten, men det vore väl ironiskt om skadan beror på tung ryggsäck och nu har jag 0.5 kg ispåse och 1,5 kg vatten, alltså 2 kg mer än när jag startade... Många jag pratar med har bara 6 kg packning, skumt, är det bara jag som tog med en vattenkokare og 1 kg pulverkaffe ;-) haha. Det regnade som en norsk sommar i morse men nu är det uppehåll, svalt o skönt. Tja, jag lufsar väl på då, det är ju lördag och jag har ändå inget annat för mig :-) Fint distrikt att vandra igenom,böljande landskap, vingårdar. Rioja heter distriktet så gissa vilket vin som kommer härifrån? Den förste som gissar rätt vinner en lunch på glassbaren i Katrineholm... Fick sällskap av en kvinna från Australien en bit. Kjekt, hon berättade om sin man och sina barn. Hon jobbade som advokat o mannen som läkare. Koselig prat. Miljön är så vacker så ord räcker inte till och naturligtvis har jag slarvat bort laddkabeln till kameran.  Så, 2,5 timmar, ca 18000 steg för ca 10 km är väl en okej vilodag tycker jag. Sandalerna var klockrena att gå i, skönt med ombyte, trur det är nyttigt, och som sagt, jag gick sakta sakta. Det var en jäkla kö för att få ett rum på härberget förresten. Dels för att många ville ha en säng, dels för att de två föreståndarna satt o grälade hela tiden med varandra plus med folk lite hursomhelst. Dessutom så skulle den äldste skriva alla uppgifter för hand... Guuud sån tid det tog, tror jag stod 1,5 timme i kö. En asiatisk tjej, tror hon är från Korea, som bodde på samma ställe som mig igår och även idag, klär sig helt i rosa. Kul klädsel plus att hon är väldigt glad hela tiden men i en väldigt hög ton:-) I morse, precis innan jag skulle lämna härberget så kom det fram en gammal kvinna o frågade hur det gick, jag sa som det var och hon trollade raskt fram en salva o smorde mitt onda ben. Oavsett om det hjälpte eller inte så värmde det själen. Blir en kort tur i morgon. Trots att det kändes okej att gå så blir det bara ca en mil. Ska starta tidigt och hasa mig fram. Men, om jag känner att det blir värre eller inte bättre så ska jag stanna en dag. Lovar.