Död snigel

Buenas dias. Seg dag det här, tog några timmar att hasa sig fram och vägen hit var mördande tråkig, platt vart man än såg, helt dött förutom några fullastade turistbussar med aircondition som dundrade förbi. Jag menar, när man passerar en död snigel o tycker att det livar upp lite, då är det tragiskt :-)  Hit, undrar ni? Jo, Mansilla de las Mulas, ca 27 km o 36000 steg bort låg denna by med 1900 innevånare. En fördel med att jag blev sjuk igår förresten  var att jag blev sängliggande länge, jag låg ju till 07.30, skaplig sovmorgon eh,  så när jag väl masade mig iväg så hade jag inga problem med fötterna, likväl känner jag mig inte som en lyckosam man idag... haha. Har faktiskt ätit lite och druckit massor med vatten. Måste vara fysiskt omöjligt att få i sig mer känns det som. När jag kom fram idag o började leta boende så stötte jag på det svenska paret från Värnamo som jag träffade igår. Berättade att jag likt en turnerande rockstjärna hade spytt ner hotellrummet strax efter att de gått. Trist tyckte de, ja jo sa jag, en aning kanske. Hysteriskt roligt men vilken jäkla natt det var. Tog in på ett Hostal idag igen. Är fortfarande inte helt trygg. Skönt med eget rum  ( toalett )som sagt och kostar bara 30 euro.. Tror att det är 330 km kvar förresten. Låter mycket, och det är det, men nedräkningen har börjat. En kompis skickade ett mess o frågade när jag trodde jag var framme för han ville flyga ner o gå sista milen med mig. Jäkla trevligt initiativ. Ingen annan som också känner för att stötta en sliten gammal man? Haha, tyvärr så är det svårt att säga när jag är i Santiago. Det kan hända grejer som man inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig har det ju redan visat sig... Men, i morgon passerar jag Leon., stor stad som jag inte har nått intresse av att stanna i men jag har hört att de har goda Tapas, eller heter det Pinchos där...? Tja, rapport kommer på det amigos.