17 mai

Woohoo, 17 mai feirar vi alle sammen håper eg:-) Kan ikke så mye norsk så nu byter jag till svensk. Kan börja med att både igår o idag så har jag knappt ätit nått, stundtals har jag haft sån kramp i magen så jag inte har kunnat gå upprätt, har inte kunnat använda midjebältet pga smärtor i magen så axlarna har tagit en del stryk, men, strax efter 7 i morse så bar det iväg, svalt o skönt var det. Efter ca 1 timme kommer jag ifatt en gammal kvinna som har ramlat o blöder som tusan från ena handen o ena knät. Hon är ledsen och helt desorienterad stackarn. Fram med sårtvätt och försvarets Första förband som min gode vän och synnerligen intelligente halvbror så påpassligt skickade med mig med orden, Du vet aldrig när du kan behöva det här. Tack Bop, vad skulle jag vara utan dig? Well, tvättade av den stackars kvinnans knä o hand, förband de efter konstens alla regler o satt där en stund tills det kom förbi några som kunde Franska o Engelska. Visste ju inget om skicket förövrigt men hon verkade nöjd o glad så jag gick vidare. De andra kände hon lite o språket funkade så det kändes tryggt. Knallade vidare o kom i samspråk med en kvinna från Colorado så tiden gick fort fram till Leon. Leon är en fin stad men på tok för stor för mig så jag traskade vidare och, håll i er nu, 41 kilometer senare så gjorde jag stopp i Villar de Mazarife. Jag gick i sträck de sista 20 km med ett kort stopp på 10 minuter, drack vatten med magnesium i och badabing badabom, framme. Känns helt okej faktiskt. Har fortfarande ont i magen men är rejält hungrig. Mat kl 19.00. Om det var galskap får andra uttala sig om men det gick helt fint. Ont i fötterna, självklart, men det hör till Caminon. Ay caramba. Såg en spegelbild på mig själv i ett skyltfönster o jag har ingen skäggtrimmer med mig, jag borstar inte håret i onödan o mina ögonbryn är helt solblekta + att jag fått en skaplig brunfärg,  blev nästan lite skrämd, vet inte om jag såg målmedveten, bestämd eller galen ut men jag är en envis jäkel...
Kan inte svara på comments från den här datorn men jepp, syster L, det ska jag, o jag är så glad att du finns där.
Fille, Tack, ja vad ska man säga om dagens ungdom..
Kristina har rätt som vanligt. Ut med allt ba ;-) men jag tyckte lite synd om mig själv när jag låg där, helt ensam, tusentals mil från nära o kära men, det som inte dödar en, stärker en eller?
Lite kul, träffade på en man i Leon, strax innan min maratonvandring o han haltade lite. Frågade om jag kunde göra nått, jag menar, jag har ju haltat en del själv, men han hade blivit spindelbiten sa han, Wth? i Spanien...? Tja, vad vet jag om Spanska spindlar... Kul o kul men det gick fint sa han.