Svullen stortå

Halloen. Skönt härberge jag bodde på igår, fantastisk mat, rent, fräscht o prisvärt. La mig o vila en stund o märkte att ena tån var jäkla svullen. Skummelt tänkte jag, när kan det ha skett...? Visste att på härberget bredvid bodde en kvinnlig läkare som jag pratat lite med innan så jag gick dit o fick lite medikamenter så nu är det skapligt igen. Sov skönt o gick upp vid 6tiden. De hade en bra frukostbuffe så strax efter 7 traskade jag iväg. Kom strax ifatt Marcello, min storväxte bekant från Brasilien som jag inte sett på en vecka.. Kul att ses igen tyckte både han o jag. Friends for life sa han och skrattade. Vi gjorde sällskap till Astorga, 31 km bort, ca 48000 steg. Ingen brådska alls, bara en skön promenad i härligt väder. Terrängen börjar bli bra igen med backar o natur. Sköna skogspartier o små floder. Äntligen är det platta landskapet över. Astorga är en otroligt koselig by. 12000 innevånare, 870 meter över havet. Massor med chokladbutiker, ett chokladmuseum, flera byggnader av Gaudi och massor av restauranger, konditorier og cafeer. Perfekt för en trött vandrare eh? Gjorde sällskap med ett trevligt par från Sverige för att göra stan. Letade en stund tills vi hittade en superfin kvarterskrog med sagolik mat. Vi blev sittandes länge o bara svamlade och åt gott. Skön kväll. Lite regn men inget att hänga upp sig på. I morgon börjar klättringen. Ska upp till drygt 1500 meter i övermorgon och tänkte göra den tyngsta biten i morrn. Vill vara på toppen söndag morgon när solen går upp, ska sitta där o filosofera en stund och vara i skick när jag ska ner på andra sidan. Ska tänka på dig då Sven ( även alla andra )när solen stiger. Det är förresten " bara " 261 km kvar till Santiago. Märklig känsla kan jag lova. Ropar inte hej än men det börjar kännas. Trots att jag går längre nu än tidigare så tar jag det mycket lugnare när jag går efter att jag låg o spydde på hotellrummet. Ligger längre på morgonen, stannar gärna en halvtimme o masserar mina fötter, traskar på sakta, gillar fortfarande att pressa mig i uppförsbackar men med en annan försiktighet än tidigare. Så, vem vet, kanske tar jag mig till Santiago till slut...